Hjälp - vilken ände ska jag börja sålla bort potentiella "grejer" att vänja mig av med? Det är så att säga mer än en grej jag skulle vilja vänja mig av med. Hur ska jag kunna välja ut en grej? EN?!
Det vore till exempel oerhört trevligt om jag kunde sluta vara en ältare. Lättare sagt än gjort, tyvärr. Det är inte bara att sluta tvärt, inte om det varit en del av ens liv (tyvärr) så länge man kan minnas. Det vore med andra ord rätt nice att tänka på en sak, älta det max en dag och efter det släppa det helt. Vilken svindlande tanke, sluta vara en ältare alltså!
Samtidigt så skulle det vara bra om jag kunde vänja mig av med att tänka "jag ska bara..", speciellt om kvällarna när jag borde gå och lägga mig. Det är konstigt (mmmellerhur) hur det dyker upp saker just då som bara måste kollas/fixas/tas hand om/ordnas istället för att göra det en annan dag, dagen efter till exempel. Men neeeejdå, "jag ska bara..." och timmarna går och vips är klockan för mycket. Igen. Som om jag inte har problem nog med sömnbrist som det är nuförtiden.
En annan grej jag skulle vilja vänja mig av med är att bli så provocerad av andras beteende ute i trafiken. Jag kan inte göra något åt att de beter sig som arslen/gör puckade val/kör dåligt ändå. Jag är själv inte den bästa trafikanten i alla lägen, men jag undviker att göra dumma saker. Jag kör inte ut framför andra bilar om det inte är jag som har företräde, jag gasar inte på vid övergångsställen när jag egentligen borde stannat, jag blinkar när jag ska ut från en rondell (dock inte om jag är ensam bil på plats, är det andra bilar i närheten så blinkar jag), jag slänger mig inte av min cykel 2 cm före ett övergångsställe för att kunna gå över övergångsstället som en fotgängare (läs: tvinga bilar att stanna för en) så att bilar måste panikbromsa för att inte köra över en, jag går inte nonchalant över vägen i snigelfart där det inte är övergångsställe och det kommer bilar som därmed tvingas sakta ner/stanna trots att de har företräde.. osv osv i all oändlighet.
Men.. Mest av allt vill jag nog trots allt vänja mig av med ältandet.
Då det tar så stor plats i mina tankar och i mitt liv. Det stör mig, på riktigt.
Jag jobbar på det och är inte på långa vägar kvitt ältandet, men jag strävar efter det. Vore dock skönt att vakna upp en dag och känna att "YES! Ältandet is gone forever!".
En vacker dag så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ordet är fritt!
(Nästintill iallafall...)
Jag svarar på kommentarerna här i min blogg, himla fiffig funktion det där att kunna svara direkt på varje kommentar här på plats.