Nu jäklar!

Så, nu jäklar ska här skrivas ett positivt inlägg.

Eh..

Nej.

Tomt.

Stirrar på skärmen. Försöker hitta orden. Tänker att jag ska få ihop ett inlägg som inte dryper av ångest, depression och negativitet.

Det går inte.

Inte nu.

Nej.

Äts upp.

Det är ingen bra period i livet jag är inne i nu. Ja, jag får hjälp och stöd men det är ändå åt helvete. Idag var en dålig dag modell.. väldigt dålig dag måendemässigt.

Äts upp inifrån, det gnags på det inre och mörkret sprider sig. Försöker förgäves tända ljuset men ljuset slocknar gång på gång. Finns inte nog med syre. Finns inte nog med kraft att mota bort mörkret.

Jag försöker ändå. Det är inte läge att ge upp. Att ge upp i sådana här lägen är inte min grej, jag försöker att inte falla djupare. Klamrar mig fast vid allt som går att klamra sig fast vid.

Tappar greppet. Gång på gång.

Mörker.

Lite kort bara.

Sitter på Norrlands nation och pluggar lite. Allt för att undvika att vara hemma ensam. Bäst såhär helt enkelt, det är ingen bra dag idag. Är visserligen ont om bra dagar nuförtiden men ändå...

Skriver på en platta, går sällan smidigt eller bra. Framförallt extremt långsamt!

Igår träffade jag min läkare. Jag är fortsatt sjukskriven fram till 25:e november. 50% precis som de senaste veckorna. Saker går inte åt rätt håll om man säger så, på tisdag ska jag dock äntligen till affektiva mottagningen för ett första bedömningssamtal hos en läkare. Få se vad det leder till. En mer ordentlig utredning och eventuellt någon form av terapi.. antar jag.

Depression är så .. kul.

Nu åter till att försöka läsa lite mer i boken innan jag lämnar stan för att hämta barnet från förskolan.

Tomhet.

Det är inte muntert här på bloggen nuförtiden inte (har det ens varit det förut?). Svårt att få ur sig positiva muntra saker när det är .. tvärtom. Jag VET, man ska fokusera på ljusglimtarna som dyker upp här och där. Jag vet det mer än väl. Det är bara förbannat svårt emellanåt. Jag försöker hålla mig sysselsatt, kommer de dåliga tankarna ikapp ändå så motar jag bort dem alternativt accepterar att de finns där men hakar inte upp mig på dem. Men när mörkret svärtar ner ens inre snabbt och utan minsta tillstymmelse av hänsyn till det lilla ljus som kanske finns någonstans därinne.. Då hjälper det inte att koppla bort tankar, att sysselsätta sig, att aktivt mota bort det mörka. Det är som att springa in i en vägg om och om igen och förvänta sig att det ska gå bättre nästa gång man tar sats och springer mot väggen. Att det inte ska ta stopp och göra ont när man dundrar in i den i hundra knyck. När huvudet är tomt på tankar och hela kroppen och själen ändå är .. i depressionens och ångestens hårda grepp. Då är det svårt att veta hur man ska ta sig vidare. Till och med för mig som varit med om detta så många gånger förut, flera gånger per år. År ut och år in.

Det spelar ingen roll att jag har en stöttande make, fina vänner, världens goaste son, två mysiga katter, en häst som är min allra bästa vän, ett jobb som ger mig en inkomst så livet rullar på någorlunda smidigt. Inget av det där har något att göra med det som pågår inuti mig. Det där jag inte styr över. Det där som drar ner mig. Det där som suddar ut glädjeämnen och tar ifrån mig förmågan att .. känna mig .. jag vet inte. Välmående? Frisk? Normal? Vem fan är normal förövrigt, vem bestämmer vem som är normal och inte? Det är en helt annan diskussion.

Jag orkar bara inte.

Imorgon ringer min läkare. Få se vad det ger den här gången.

På väg.

Egentligen var jag på väg att lägga mig. Det är dags. Klockan är mycket. Dock hejdade jag mig, plötsligt kände jag att jag vill skriva lite. Svamla på och lätta på trycket. Det är mycket som pågår inom min för tillfället, mer än jag orkar med men biter ihop och tänker att det får gå ändå.

Jag jobbade igårkväll/inatt. Jag sov därmed över på jobbet och inatt var ingen bra natt för min del när det gäller sömnen. Hade en hemsk mardröm och vaknade med ett ryck framåt morgontimmarna och för några evighetslånga sekunder förstod jag inte var jag befann mig. Såg en bokhylla i mörkret och tänkte "drömmer jag än? Det här är inte mitt sovrum!" innan jag insåg att jag var på jobbet. Efter det gick det dåligt att sova avslappnat och ordentligt. Aldrig varit med om att ha vaknat sådär och inte veta var jag är någonstans, inte en helt angenäm känsla direkt.

Imorgon ska jag dels till naprapaten (aj!) och dels till tandläkaren (hjälp!) för att rotfylla en tand. Inget av de där två sakerna är något bekvämt eller skönt. Min kropp är stel och spänd, därför är det plågsamt att gå till naprapaten och gällande tandläkaren så är det min tandvårdsrädsla som spökar.

Har nu i flera dagar försökt göra lite övningar för att stretcha mina käkmuskler och slappna av i dem, är jag för spänd i dem så får jag spänningshuvudvärk så jag har fått övningar ett (bra) tag sen av en sjukgymnast. Tanken med de senaste dagarnas försök till stretchning var att förbereda mig inför att ligga och gapa en längre stund medan tanden rotfylls. Förra gången jag var hos tandläkaren satt jag där och gapade i en timme och sista kvarten var hemsk på mer än ett sätt mycket på grund av att käkmusklerna sa ifrån. När jag inte mår bra så biter jag ihop tänderna, både dagtid och nattetid. Jag vill inte det, men det sker ändå - omedvetet. Kommer jag på mig själv med att pressa ihop käkarna så slutar jag såklart direkt och försöker slappna av istället.

På tisdag ringer min läkare mig, så är det sagt åtminstone. Min 50% sjukskrivning gäller fram till det datumet. Vi ska prata om hur det går, hur jag mår och så måste hon skriva ut ett recept på den svagare styrkan av min medicin. Jag tar en 150mg och en 75mg Venlafaxin varje dag. Problemet är att jag tog sista 75mg i torsdags eller i fredags och har sedan dess fått nöja mig med att äta 150mg. Min kropp är inte imponerad av det. Jag har slut på den svagare styrkan men det är som det är. De går inte att dela då det är kapslar. Nåja. Det löser sig på tisdag, hoppas jag.

Igår travade jag med min häst i skogen för första gången på flera månader. Första gången sen hon varit halt och sådär. Hon tyckte att det var jätteroligt och ville springa fort, tanken är att börja trava lite försiktigt. Det hade hon inga planer på utan tänkte mer på att gå all in så att säga. Knashäst.

Oj? Nu började det spöregna ute helt plötsligt. Vilket gör att jag känner ett akut tvång (?) att kolla hur vädret ska vara imorgon. Lika bra att förbereda sig mentalt på hur vädret kan tänkas bli när jag ska traska med sonen till förskolan och sen ta mig ner på stan för att beta av tortyrpass ett och två.

I övrigt är jag innerligt less på mig själv. På riktigt. Känner mig jobbig på så många olika sätt att jag tappat räkningen på dem. Det här är inte ett "nej men inte är du jobbig!"-fiskeri. Bespara mig sådant. Hur jag känner mig och hur jag ser på mig påverkas väldigt lite av andras ord om mig och deras syn på mig. Det här är en knut jag själv måste trassla upp på något sätt. Är det något jag ogillar så är det att känna mig jobbig. Jobbig, ovälkommen och PÅ. Om jag inte tycker om en människa och inte vill prata med denne alltför.. mycket, så är det väl bara att låta bli? Nej, då pratar jag på ändå och till slut vill jag bitchslappa mig själv för att jag inte kan hejda mig. Knappt ens när jag ser att den andre tappat intresset/fokus på det jag svamlar om. Lägg ner bara. Lägg ner. Det är ett "problem" jag dragit med i hela mitt liv. Att ha svårt för att hejda mig och fatta när det är läge att hålla käften. Att tänka först och prata sen - det har jag jobbat mycket med men bättre kan det bli..

.. samtidigt som jag ibland önskar att jag kunde öppna käften och uttrycka min åsikt. Men.. på sätt och vis är det bra att jag inte gör det, det är många tår jag låter bli att trampa på så de blir gul och blå. Jag behöver inte skjuta människor ifrån mig genom att vädra mina åsikter när det inte ens rör sig om viktiga saker, när det är småsaker som inte gör någon skillnad. Om jag stör mig på att människor använder ett visst ord, så behöver jag inte tala om det. Det är onödigt. Vem är jag att säga vilka ord andra får använda och inte? Bara för att jag tycker att ett ord låter töntigt eller fult så betyder det inte att ordet inte ska användas. Det är okej att störa sig på saker, att gilla olika saker. Herregud. Ibland hakar jag sannerligen upp mig på småsaker.

Tydligen hade jag lite mer än "äh, kanske ska skriva lite.." på hjärtat. En massa svammel.

Jag behövde det.

Nu - godnatt.

Inget.

Att öppna upp ett fönster för att skriva ett inlägg och sen när sidan väl är öppen så .. är det som om inget vill ut. Jag vill inte sätta ord på saker och ting som det är nu. Att skriva är som en sorts terapi, men just nu .. Nej.

Imorgon är en bättre dag. Får vi hoppas.

...

Den dåliga perioden fortsätter. Jag är inte nöjd med hur det är, men som tur är så vet jag av erfarenhet att förr eller senare ljusnar det och då rullar livet på ett tag innan skiten hoppar på mig igen.

Jag har varit hos både läkare och kurator, i fredags. Remiss skickad till affektiva mottagningen, nu får psykiatrin ta över (nåja, inom 60 dagar..) så får vi se vad det leder till. Min läkare och kurator skulle gärna se att jag blir utredd igen, ordentligt. Dessutom vill de gärna också att jag ska få möjlighet till en viss sorts terapi. Vi får se hur det blir med allt det där, det är bara att vänta och se och hoppas på det bästa.

Dåliga dagar händer det att jag måste lämna lägenheten för att kunna andas, bryta mönster och fokusera på sådant jag måste få gjort. Som att åka hemifrån för att plugga, annars blir det inte gjort eftersom jag fastnar med annat och isolerar mig. Idag åkte jag ner på stan för att plugga, satt ute i solskenet och fick gjort det jag skulle. Efter det gick jag en promenad från stan till stallet, nätta 9,5km ungefär. Finfint.

Om två veckor hoppas jag att det finns en tid för att röntga min häst. Någon del av henne åtminstone, för att se vad som kan tänkas fela i vänster bak på henne. Älskade Z, åldern börjar komma ikapp henne.

Nu. Andas.

Smärta.

Det är ingen bra dag idag. Alls. Dras längre och längre ned, vissa dagar stannar det upp och är på en hanterbar nivå. Andra dagar kämpar jag för att hålla mig flytande. Jag flyr hemmet (det tomma hemmet mitt på dagen) för att distrahera mig själv och hålla mig borta från dåligheter. Funkar.. sådär.

På fredag har jag läkartid och tid hos kuratorn, är en kvart mellan besöken bara. Bra tajmat måste jag säga och är tacksam att det är dags så pass snart som på fredag. Känns som om tiden sniglat sig fram sedan jag bokade in tiderna ett par veckor sedan.

Imorgon ska jag umgås med min vän P på kvällen. Vin, vara social, spela och ha det gott. På en onsdag, bara sådär ändå. Lär vara hemma vid midnatt igen pga bussarna, men ändå. En helkväll med en vän är guld värt. Sannerligen guld värt.

Imorse när jag åkte till stallet vid sju för att släppa ut hästarna så sniffade jag extra mycket på min hästs mule eller snarare sidan av den. Min absoluta favoritdoft i hela världen - den doften hon har på den där lena delen av mulens sida.. Älskar den, älskar henne!

Imorgon ska jag plugga och åka till stallet medan sonen är på förskolan. Hade tänkt klämma in ett gympass också men kroppen känns inte okej, var hos naprapaten igår och efter det har jag än mer ont. Vilket inte är helt ovanligt, men ändå. Ska tillbaka dit den 26:e september.

Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig, sov bara fyra timmar natten till idag...

Dålig aptit, sover dåligt/för lite och är lika rolig som en bortglömd gråsten under kilovis med mossa i skogen. Depression är så mysigt. Verkligen mysigt. Not.

Hittills.

Nu ska vi se, i söndags skrev jag om veckans planer. Såhär har det gått hittills:

Stallet varje dag som vanligt. *
Klippa mig på tisdag, med lite tur låter sig sonen klippas lite också då. Håller en tumme!
Filmkväll med maken måndag kväll. **
Jobba två pass. ***
Städa - det är tänkt att jag ska dammsuga och svabba golv imorgon.
Träna två pass på gymmet. ****
Plugga. *****

*         Har bara gått två dagar, men båda dagarna har jag varit i stallet. Såklart.
**       Ja alltså.. skulle bli av igår, men jag somnade vid nattningen av sonen och.. ja. Eh.. Nej.
***     Jobbar inte förrän torsdag, fredag och lördag.
****   Jag tränade ett pass igår, ett kvar med andra ord och det tänkte jag ta under onsdagen.
***** Jag har pluggat både igår och idag. Men mer är på G under veckan...

Livet just nu.

På barnfronten:
Det går bra med inskolningen. Den kommande veckan är det 9-14 som gäller istället för 9-12.15 som det varit den här veckan. Några gånger har han gråtit en skvätt vid lämning, men har slutat gråta redan innan jag ens parkerat barnvagnen en bit ifrån där jag lämnar honom. Han trivs och direkt efter frukosten hemma på morgonen så går han och hämtar sina skor i hallen, redo att gå iväg. Bra!

På hästfronten:
Z har varit lite låg och skruttig de senaste veckorna, men nu börjar det vända och gå åt rätt håll. Hon är piggare och är i slutet av en behandling med smärtstillande/antiinflammatorisk medicin. Får se om någon vecka hur hon rör sig, om hon fortfarande markerar något som tyder på hälta/smärta någonstans eller inte. Det får tiden utvisa helt enkelt.

På träningsfronten:
Jo det är så att jag fått tummen ur och börjat gå till gymmet. Tanken är att klämma in två träningspass i veckan, få se hur det går med det. Minst ett ska jag åtminstone verkligen försöka få till. Nu senast blev det en halvtimme på en crosstrainer. Efteråt ville jag bara lägga mig och dö lite. Helt slut! Så går det när man inte tränat på flera månader och sedan kickar igång det hela igen, jag är sjukt otränad och det är dags att ändra på det (igen). Imorgon är det dags för nästa träningspass.

På jobbfronten:
Det flyter på även på den fronten. Kommande vecka jobbar jag två pass, ett dygnspass och ett kvällspass/nattpass.

Hälsofronten:
Depressionen har blossat upp en aning och jag är glad för att jag kan reglera min medicinering själv beroende på hur jag mår. Nu går jag på maxdos (för mig) av min antidepressiva medicin, om knappt två veckor har jag både läkarbesök och kuratorbesök inbokat. Samma dag till och med. Läkarbesöket är min vanliga "koll" som jag gör var tredje månad. Checkar av hur jag mår, hur medicinen funkar och lite annat sådär. Kuratorbesöket bokade jag in för att hösten är på G och det är en lite kämpig period för min del av olika anledningar. Höst betyder inte per automatik att jag djupdyker ner i mörkret, däremot är det så att om jag gör det så är vissa saker mer svårhanterliga än andra just för att det är höst/vinter. Därför börjar jag gå hos kuratorn igen redan nu innan det blir för jobbigt. Jag har som tur är relativt bra koll på min kropps signaler gällande måendet och har vett/förnuft/självinsikt nog att söka hjälp i tid nuförtiden.. Inte vänta tills jag famlar runt i mörkret utan att hitta ut i ljuset igen. Jag har även en tid hos naprapaten inbokad, behöver hjälp med att få loss lite spänningar i framförallt rygg och nacke men även i ena höften/skinkan..

Planer kommande vecka:
Stallet varje dag som vanligt.
Klippa mig på tisdag, med lite tur låter sig sonen klippas lite också då. Håller en tumme!
Filmkväll med maken imorgon kväll (hemma i soffan, men ändå. Sådant måste planeras!).
Jobba två pass.
Städa - det är tänkt att jag ska dammsuga och svabba golv imorgon.
Träna två pass på gymmet.
Plugga (ska läsa en psykologikurs på distans för skojs skull. 30p, halvfart så det blir två terminer).

Så. Nu tänker jag sova så att jag inte är en zombie när jag ska hasa mig upp kvart i sju. Är allt annat än en morgonmänniska om man säger så..

En söndag i augusti.

Den här dagen har jag hunnit med både nödvändiga och ickenödvändiga saker. Jag har bland annat släpat med mig man och barn till stallet för att maken skulle hjälpa mig med att borra hål i den nya krubban som jag ville sätta upp i Zeppolins box. Den gamla är så sunkig vid det här laget att jag bestämde mig för att köpa en ny i år. Sagt och gjort. Nu är den uppe och jag är nöjd! En promenad på strax över fem kilometer har jag hunnit med också, det var skönt. En kortare promenad med man och barn till förskolan sonen ska börja sin inskolning på imorgon hanns med också. Maken måste veta var det ligger eftersom det är han som går dit med sonen på fredag när jag jobbar.

Bokade (ja, bokade) in en filmkväll med maken ikväll. Vi har inte sett en film tillsammans sen.. Ja, sen när? Evigheter sedan. Igår tog jag tag i saken och sa att söndag får det bli en filmkväll. Sagt och gjort, det blev "Last Vegas" och vi båda gillade den. Bra! Maken mumlade något om att mina hemska gasutsläpp inte ingick i ursprungsplanen, jag å andra sidan förklarade att det är skit (haha..) man får ta när man valt att gifta sig med mig. Det ingår. Sorry honey.

Imorgon är det alltså inskolningsdags, mjukstartar med att bara vara där en timme. På denna förskola är inskolningen alltid tre veckor, aldrig kortare men kan förstås bli längre om det behövs. Jag kan inte tänka mig att det kommer behövas längre tid än så med tanke på hur sonen är. Vi får se om han fortsätter vara lika framåt, social och oblyg även i förskolesammanhang. För just precis så är han nämligen annars. Han har noll känsla för det här med personal space om man säger så. Helt okej att ställa sig 20 cm från en sittande (främmande) persons ansikte och börja prata och peka på saker för att bryta isen. Han charmar de flesta och under resan till Kroatien var det ofta så att flera middagssällskap på de olika restaurangerna vi var på liksom kom av sig med sitt och istället satt och tittade på vad han hittade på när han lufsade runt och babblade och pekade på saker. Även om han inte pratade med just dem så liksom kunde de inte låta bli att titta på den där babbliga lilla knubbisen som var glad och nyfiken. Rätt skönt att han är så och inte tvärtom, hade varit lite jobbigt om han var extremt klängig och inte vågar ta egna initiativ alls..

Nåja. Det som väntar till veckan är inskolning och jag ska jobba, rida och vardagen rullar på. Antar jag.

Nu - sova. Inskolning är 09.30 (till 10.30) imorgon (resten av veckan är det 9-11). Vi brukar lämna sängen runt den tiden.. Imorgon måste vi upp senast halv nio om vi ska hinna med morgonrutinerna innan. Potta och frukost och allt det där. Promenaden till förskolan tar bara 5-6 minuter dock. :)

En gammal lista.

Ramlade över en av mina gamla bloggar som jag inte skrivit på många år. Den innehåller bland annat en drös nonsenslistor som ibland sprids bland bloggar. I brist på annat så kopierade jag en av dem som jag kan fylla i nu när jag är lätt uttråkad och trots allt har spotify igång för en gångs skull. Here we go:

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!


Will it be ok?
I want to break free (Queen).  
Kommentar: När det gäller vissa saker så stämmer nog den titeln in ganska bra. Trots allt.

How are you feeling today?
Försvinn ur mitt liv (Magnus Uggla).  
Kommentar: Även det stämmer in mer väl väl på delar av mitt liv. Idag. Igår. Imorgon.

How do your friends see you?
November Rain (Guns N' Roses). 
Kommentar: Låter lite deppigt måste jag ju säga. Vilket å andra sidan stämmer.. det också.

Will you get married?
Själen av en vän (Ken).
Kommentar: Jag ÄR redan gift, så det var väl tur att det blev en skum matchning på denna fråga.

What is your best friend’s theme song?
Streets of Philadelphia (Bruce Springsteen).
Kommentar: Det tror jag inte.
 
What is the story of your life?
Dancing with myself (Billy Idol).
Kommentar: Beror på hur man ser på saken.

What was high school like?
Creep (Radiohead).
Kommentar: Haha.. Ja jo.

How can you get ahead in life?
Dreaming of you (The Coral).
Kommentar: Genom att dagdrömma lite? Kanske.

What is the best thing about your friends?
Uninvited (Alanis Morissette).
Kommentar: Hm..

What is today going to be like?
Say Something (A great big world, Christina Aguilera).
Kommentar: Jag har sagt en massa saker. Dock inget vettigt.

What is in store for this weekend?
Without you (David Guetta feat. Usher).
Kommentar: Utan vem? Jag är utan många den här helgen..

What song describes you? 
Jag saknar dig mindre och mindre (Melissa Horn).
Kommentar: Stämmer nog till viss del..

To describe your grandparents?
I'll be thinking of you (Frida Snell).
Kommentar: Så sant så, då alla fyra (sex) inte finns längre. Men jag tänker på dem.

How is your life going?
Poison (Alice Cooper).
Kommentar: Delar av det är gift som i hemska saker. Sen är jag gift.

What song will they play at your funeral?
Links 2 3 4 (Rammstein).
Kommentar: Okej att jag gillar Rammstein, men kanske inte på min begravning. Helst inte.

How does the world see you?
Had enough (Danko Jones).
Kommentar: Men tack för den då!

Will you have a happy life? 
Changes (Black Sabbath).
Kommentar: Med lite förändringar kan det kanske bli så.

What do your friends really think of you?
Det kommer aldrig va över för mig (Håkan Hellström).
Kommentar: Jag väljer att tolka det som att vänskapen aldrig kommer vara över (gå över).

Do people secretly lust after you?
'Till I collapse (Eminem).
Kommentar: Nice! ;)

How can I make myself happy?
We're not gonna take it (Twisted Sister).
Kommentar: Vilka vi? Och ta vad? Va? VA?! SVARA DÅ!

What should you do with your life?
Starlight (Slash feat. Myles Kennedy).
Kommentar: Lite stjärnljus (?) kan vi alla behöva emellanåt.

Will you ever have children?
I can't get you off my mind (Miss Li).
Kommentar: Sonen är sannerligen någon jag aldrig kommer sluta ha i tankarna. Livet ut.

Men alltså..

.. jag tycker inte om sommaren. Visst, det är trevligt att det är ljust länge och allt det där men jag pallar inte värmen som oftast kommer med årstiden och inte heller alla insekter/kryp. Jag gillar hösten, den får gärna komma nu. Jag gillar våren också, den kan få komma efter hösten. Vintern går an, om den inte är extremt lång och utdragen förstås. Aldrig nöjd eller vad är det man brukar säga?

Lägenheten är sval. Har inte behövt vidta åtgärder för att försöka få ner temperaturen hemma, inte behövt släpa fram fläkten eller sådär. På jobbet är det varmare, men så ligger den lägenheten längre upp i ett hus än vad den här lägenheten gör. Har jobbat en del extrapass i juli och början av augusti. Hade gått på semester efter mitt dygnspass nu i helgen men jag ska jobba ett kvällspass imorgon och sen har jag semester. En vecka i Kroatien. Jag, mannen, barnet, svärföräldrarna och svägerskan ska semestra där en vecka. Blir en ny upplevelse, dels det här med att åka på semester med ett barn och dels har jag aldrig varit till Kroatien förut. Det blir nog bra.

Om ett par timmar ska jag åka och släppa ut några hästar som stått inne hela dagen för att komma undan hettan ute. Min häst har njutit av att få vara inne, hon har legat ner och snarkar. Mys! De har givetvis fått hö att äta, så de har inte varit utan käk bara för att de stått inne sen i förmiddags. :)

Men ja. Den här värmen. Less, mycket mycket less på att svettas. Det var bara det.

Inte bra.

Ibland är det inte bra. Mycket som inte är det. Som klämmer och gör ont i själen. Så himla himla onödigt.

Nu är det så.

Svettas gör jag också.

Ett jävla gnäll.

Borden, måsten.

Jag gillar inte borden och måsten. Det är nog få som gör det. Imorgon är sista hela dagen som jag är hemma innan jag flyger över till Finland för att vara där några dagar. Landar där på kvällen och det blir inte mycket vakentid där på kvällen innan det är dags att sova för att orka med begravningen på fredag. Imorgon både borde och måste jag ta tag i några saker så att det är gjort innan resan. Noppa ögonbryn, sy fast ett par knappar på min jacka, hitta mitt svarta linne och några andra mer eller mindre viktiga grejer. Kommer hem på söndag igen, på kvällen. Nästa vecka sover jag på jobbet fyra nätter. Inte på rad, men nästan. Onsdag - måndag så sover jag bara hemma natten till lördag. Så blir det när man måste byta pass och ha sig för att få till det med plötslig resa utomlands (läs: Finland) utan att förlora alltför mycket inkomst. Inte alls faktiskt, då bytet visst blev okej för både mig och den jag bytte med. Jag var tacksam över att kunna byta överhuvudtaget istället för att ge bort veckans pass rakt av! Alltid trevligt när det löser sig på ett smidigt sätt.

Apropå absolut ingenting så hade jag extremt sjuka drömmar inatt. Om små dammar (?) eller snarare lite större gropar i sand med vatten i mitt ute i ingenstans. Folk badade där och det var svårt att hitta parkering och det var svårt att ta sig till vattengroparna och när jag skulle därifrån så spårade drömmen ur fullständigt. Drömde bland annat om någon form av överlevnadstest i ett lager. Instängda personer som fick instruktioner via högtalare av en mystisk snubbe som var ond. Åtminstone verkade han vara det. Senare visade det sig att vi åtrådde varandra som tusan och vi hade sex inne på ett kontor. Ursäkta?! Han visade sig också ha skills nog att vara chef på en skola och öppnade en gymnasieskola. Jag var någon form av alltiallo alt lärare. Som uppenbarligen fick till det med sin chef. Som i drömmen hette som en biträdande rektor (eller rektor?) gjorde när jag gick i mellanstadiet. Hur som helst var han iallafall klassföreståndare (nu pratar vi irl alltså) för min fd sambos klass på den tiden då han gick i mellanstadiet. De hade vissa likheter, men ändå inte. Var kom det ifrån helt plötsligt?! Inte sett människan sen jag själv gick i mellanstadiet och har heller inte sett eller hört hans namn sen dess heller. Det är i runda slängar 18 år sedan. Hm. Lite obehagligt är det allt.

Nu är klockan halv två på natten och jag borde (se där, ännu ett) gå och lägga mig.

Faktum är att jag tänker göra det. Ska bara (jojustdet) borsta tänderna och läsa ett kapitel i min "toabok" (en pocketbok, just nu en deckare).

Fri.

Nu är du fri mormor, fri från smärta och ensamheten du känt sen morfar dog 12 år sedan. Nu är ni åter tillsammans och kommer ligga sida vid sida igen. Som det ska vara. Saknad av oss alla som haft turen att få ha dig i våra liv på ett eller annat sätt.

Min mormor somnade stilla in i lördags, 21/6. På min mammas födelsedag och som även är mina föräldrars bröllopsdag. Hon "valde" en bra dag att somna in på, ingen kommer att glömma vilken dag på året hon dog. Hon blev akut jättedålig en vecka sedan (måndag förra veckan) och i lördags tog kampen och kraften slut. Omgiven av sina barn från tisdag till lördag, aldrig ensam ens en stund. Det känns skönt att veta, att hon var omgiven av de allra närmaste ända in i det sista.

Nästa fredag är det begravning. Jag flyger över till Finland för det sista avskedet.

Älskade mormor, svårt att smälta att hon inte finns mer.

Inställda saker leder ibland till något gott.

Igår skulle jag och min vän S ha vinpicknick. Det tyckte däremot inte väderjävlagudarna att vi skulle ha, så det hade vi helt enkelt inte. Det finns gränser för hur kasst väder man kan tänka sig att stå ut med när man är picknicksugen.

Det blev inställt och framflyttat till "en annan solig kväll framöver".

Inte hängde vi läpp för det inte, vi gick istället på bio ("The Lunchbox", kan verkligen rekommendera den!) och efter det drällde vi in på en pub och drack gott ett par timmar. En mycket trevlig kväll som vi garanterat kommer att köra en repris på i framtiden. Hurra!

Känns fint att ha funnit en vän sådär lite oväntat. En kollega som visade sig vara en fantastisk människa och jag är glad för att vi började messa lite mer så att jag upptäckte det. Me like. :)

Något som jag däremot inte gillar speciellt mycket är att somna vid tre (och sen vakna flera ggr pga gnyende son som behöver smekas över ryggen för att lugna sig) och vakna tjugo i sju av att sonen är vaken cirka två timmar tidigare än vanligt och som inte somnar om heller. Han brukar göra det om han vaknar tidigt. Ligger vaken och babblar en halvtimme-timme i värsta fall och somnar om. Inte idag. Halv nio lämnade vi sängen efter en massa slappande och mys i stora sängen.

Om jag kunde somna när han efter lunch skulle sova? Nej.

Blir en tidig kväll ikväll..

Den känslan.

Du ligger och sover i sängen, det är natt eller tidig morgon. Du drömmer knäppa och orealistiska drömmar som vanligt, som sig bör när man sover. I en av drömmarna sätter du dig och bajsar intill en rosa bil. Du vet att det är en dröm, men det känns extremt verkligt. Sådär så att när du vaknar upp så är det med skräck och lätt äcklad känsla i kroppen som du känner efter om du skitit ner dig på riktigt eller om det verkligen bara hände i drömmen. Självklart har du inte skitit ner dig, det var bara en oerhört verklighetstrogen känsla du upplevde, du vet vad jag menar va?

Den känslan.

Den upplevde jag imorse när jag vaknade. H e m s k t. Hatar när det händer. Samma sak när det gäller att kissa i drömmen när man i drömmen är extremt kissnödig. Att vakna upp då och inte ha kissat ner sig är ett mirakel. Känns det som.

Saker.

Saker som är inplanerade framöver, vare sig jag vill eller ej (med andra ord både bra och dåliga saker):

• Linsutprovning i eftermiddag.
• En av mina brorsdöttrar tar studenten 11/6 (när blev hon så stor?!).
• Bilbesiktning 16/6.
• Tandläkarbesök (ännu ett steg närmare rotfyllning) 17/6.
• Fira mamma som fyller 65 (21/6) 22/6.
• Tandhygienistbesök 24/6. 
• Extrapass på jobbet torsdag och söndag denna vecka (plus mitt ordinarie dygnspass).
• Träffa en vän (inplanerat för idag). 
• Picknick med min vän/kollega S + våra barn.
• Picknick med min vän/kollega S + en av hennes vänner (bekant till mig). 

Vissa saker ser jag framemot mer än andra. Om man säger så. 

Det här går ju sådär.

Uppdaterandet här är för all del under all kritik. Senaste veckan har jag jobbat mer än vanligt och innan dess prioriterade jag helt enkelt inte att skriva, inte för att det tar så många minuter att få ur sig några rader.. Å andra sidan, varför skriva bara för att det ser "dåligt" ut med så stora hopp? Nej precis, då får det vara som det är - att jag skriver när andan faller på. Som nu.

Väntar på besök, A som jag inte träffat på år och dagar känns det som. Sannerligen dags! Idag smäller det och det ska bli trevligt. Om inte annat så blir nog sonen glad över besök, han är väldigt social och oblyg så att det kommer någon hit är extra roligt enligt honom. Hurra, någon att prata med och leka med (som inte är mamma, pappa eller morföräldrarna). ;)

Jag är ledig i några dagar nu innan jag åter igen ska jobba. På onsdag har jag BM-besök (nej, är inte gravid och har inga planer på att bli det heller - därav besök där, tänkte byta p-medel senare i år) och ena katten ska på återbesök hos veterinären för att se om hennes urinvägsinfektion är borta. Hon hade urinvägsinfektion och njursvikt sist jag var hos veterinären med henne, det första kan man göra något åt - det andra kan man "bara" hålla under kontroll genom att lägga om dieten och så vidare för att hålla njurvärdena nere.

Igår, 25/5, premiärbadade jag i en närliggande sjö. Det var skönt att ligga där och flyta! Jag flyter oerhört "lätt".. Både på mage och på rygg, oavsett hur jag positionerar ben och armar. Rätt skönt att det är så, eftersom just det där är en av favoritsakerna med att bada - ligga och flyta.. stilla.

Överlevde.

Jorå, jag tog mig till gymmet idag och överlevde rentav. Mitt ansikte hade stora likheter med en solmogen tomat i färgen, men saksamma - jag genomförde mitt planerade pass som tänkt och det gick bra. 30 minuter på en crosstrainer (suckpuststön), därefter 10 minuter styrketräning. Det fick duga eftersom jag direkt efter skulle till stallet för att rida och fixa allt det andra som vanligt.

 Bollen är satt i rullning, jag har tagit ett första steg till att komma i bättre form. Hurra!

Vi har även hunnit med Mediamarkt (köpt mikrovågsugn), Hööks, Barnens land och IKEA. Hade tre saker på min "att köpa"-lista. Mikrovågsugn och ridhjälm för födelsedagspengarna jag fick till dem. Tredje saken på listan var att skaffa "halkskydd" till badkaret, det köpte vi på IKEA. Där åt vi även lunch, måste ju passa på när man ändå är där runt lunchtid. Var inte så farligt mycket folk. :) 

På Barnens land hade jag 200 kronor i presentkortsform att använda, sista datumet att använda dem var 25/4. Lite halvbråttom med andra ord. Där blev det en liten kylväska, sommarsandaler till sonen, kritor (att måla på asfalt med), en lila boll till sonen och tvättservetter/våtservetter/whatever. Det var kärlek vid första mötet när han fick bollen i sina händer efter inköpet. Han älskar verkligen den där bollen och har lekt massor med den idag. Gulle. :) 

Vågar inte tänka på vilken träningsvärk jag kommer att ha imorgon.. Gah!

Lägg aldrig av.

Så står det på ena sidan av mitt gymkort som jag skaffat mig idag. Friskis och Svettis, som förut.

Jag vill verkligen verkligen komma igång att träna. Det skulle göra mig gott på mer än ett sätt.

Nu har jag ett kort.

Kör ba' kör!

Hallå tiden?

Vaknade relativt tidigt idag och lämnade sängen för lite ensamtid i en tyst lägenhet innan de andra vaknade. Elva gick jag hemifrån för att åka till stallet, med ett stopp på Granngården på vägen. Eller på vägen och på vägen, det är en omväg att åka dit men jag behövde köpa både mineraler och lite mat till min häst.

Stallet ja.. Det tog fyra (!) timmar idag. Tog hand om en till häst utöver min egen och det tog sin lilla tid. Den hästen står på halm, min står på torv. Är numera ovan att mocka i halm och hon är inte direkt den renligaste hästen i stallet - med andra ord spenderade jag över en halvtimme i hennes box. Det är rätt lång tid, min häst mockade jag åt på tio minuter...

Nåja, tiden for fram som en oljad blixt och plötsligt var klockan fyra och då åkte jag hem. Har inte hunnit så mycket mer än att duscha och greja lite hemmavid sedan dess. Nu är klockan tio i sex och jag ska åka till jobbet snart. Jobbar till kvart i tio imorgon förmiddag.

Den här veckan har gått fort fram tycker jag. Känns som om jag inte fått så mycket gjort, samtidigt som jag har just det. Har bland annat hunnit fylla 30 och fira femårsdag med min man. På samma dag. Himla fiffigt, då är det lätt att komma ihåg årsdagen.. ;)

Nu - packa väskan inför jobbpasset!

Så enkelt, egentligen.

Drog ner på godsaker förra veckan, som jag sa att jag skulle. Det resulterade i att 1,5kg trillade bort av rena förskräckelsen antar jag. Med andra ord är det verkligen där problemet (större delen av det) ligger, vad jag stoppar i mig för skit dagarna i ända. Hur som helst så är det bara att bita ihop och fortsätta dra ner på godsakerna, det mår kroppen sannerligen bra av. Dessutom är det bra om kroppen inte får i sig sjukt mycket sötsaker då det bland annat ökar risken för svampinfektioner i underlivet. Jag kan skriva under på att det är något åtminstone jag helst slipper. Been there done that. Många gånger dessutom (varsågod för info), så roligt är det inte.

Om två dagar blir jag 30. T r e t t i o!
Idag ska jag åka till Stockholm och äta middag med en vän, jag önskade mig en middag i födelsedagspresent och det ska jag alltså kassera in idag. Ingen aning om vilken restaurang vi ska till, men det blir nog bra. Jag har sagt att bara dessertmenyn innehåller något gott så är jag nöjd. Apropå det här med att dra ner på godsaker... ;)

Av maken ska jag få något jag behöver, något jag redan har men som tydligen är skitdålig. Kan nog lirka ur honom lite fler ledtrådar, jag vet att det inte är kläder iallafall och att det som sagt är något jag behöver (?). Han vill inte säga mer än så eftersom jag är för bra på att gissa rätt. Dessutom är det väl roligast om det är en överraskning, men det är klart jag funderat lite på vad det kan vara...

Mina föräldrar kommer jag att få ett presentkort så att jag kan köpa mig en ny ridhjälm. En mikrovågsugn lär nog också dyka upp skulle jag tro, då vi behöver en ny fräsch sådan. :)

Nu ska jag göra något så himla viktigt som att måla naglarna. Vankas det bjudmiddag så får det bannemig bli både målade naglar och smink (ögonskugga, kajal, mascara) kvällen till ära!

Det är dags.

När jag blev gravid så gick jag, som de flesta trots allt gör, upp i vikt. Vägde mer än jag någonsin gjort innan och kilona som dök upp försvann relativt snart efter förlossningen. Inte alla dock, en del hängde sig kvar och hänger sig kvar än. Enda gången jag varit nära (1,5kg ifrån) den vikt jag hade innan jag blev gravid var när jag varit magsjuk ett par dagar. Sedan har jag pendlat hejvilt, några kg upp och så ner igen och så upp. Tappade matlusten en längre period, gick ner (duh, såklart). Började med ny medicin och vips började jag lägga på mig en hel del igen.

Och det har bara fortsatt. Jag äter HELT fel saker och vid fel tider på dygnet. Jag har inget emot att väga mer än jag gjort innan, kroppen förändras med åren. Men nu har jag nått en punkt där jag trots allt ska skärpa mig och inte gå upp mer, helt enkelt för att jag vägrar köpa nya kläder bara för det här. För tillfället kan jag använda ett par jeans (nåja, två - men de sitter lite väl tajt) och så leggings/mjukisbrallor då förstås. Nog för att jag gillar jeans, men att ha samma par på sig jämt? Nej. Jag har andra byxor, men de passar inte i nuläget. Tröjorna passar dock. Än så länge.

Tanken är inte att banta som i att BANTA utan mer se över kosten och röra på mig mer. För min egen skull. För att slippa köpa nya kläder, för att jag äter så sjukt mycket onyttigheter att hälften vore nog. Jag har aldrig bantat hittills i mitt liv, har inga planer på att börja nu heller. Men om det är vad det är att "se över sin kost och röra på sig mer" så är det väl någon form av bantning. Även om jag inte gärna vill kalla det för det, kanske för att det på något sätt klingar negativt. Det är inte så det är, det är inte alltid negativt med bantning. Tyvärr har det varit och kommer alltid att vara så (misstänker jag) att det är många som "inte behöver" banta som gör det, för att de tror att de är tjocka eller liknande. Min gissning är att det där därifrån den negativa känslan kring bantning kommer, för att så många i min omgivning har bantat även när det utåt sett inte sett ut som om det behövs.. För att de inte sett det vi andra sett.

Så. Jag ska se över min kost, den är katastrofal i nuläget. Faktum är att jag tror att fler skulle må bättre om de såg över sin kost. För egen del kan jag ju börja med att införa ätförbud efter midnatt. Jag vet, det är sent bara det men ibland om jag sitter uppe sent vid datorn (säg.. runt ett eller så) så kan jag lätt gå och hämta en kaka eller fem att mumsa på vid datorn. Inte för att jag är hungrig utan "bara för att". Det är sådana saker jag måste sluta med. Det är inte bra på något sätt, gör mer skada än nytta i det långa loppet. Jag ska trots allt släpa runt på den här kroppen i många år till..

Sonen gillar iofs att jag har lite "mjuk hud" i midjetrakten/magtrakten. Han nyper så gärna i det. Hm. ;)

Saker.

Jag har uppenbarligen inte fått tummen ur att uppdatera här. Illa illa.

Inte för att det händer så mycket just nu. Jag jobbar, jag är i stallet, jag är hemma. Okej, en dag i veckan (1,5h) går jag på KBT, i grupp. Varje torsdag sitter jag där med några andra och ska lära mig om hur jag ska tygla depressionen och vad den orsakar. Ungefär så. Gått två gånger hittills, helt okej. Imorgon är det dags igen och jag ska se över hemläxan idag så att jag är förberedd inför träffen.

Idag blir sonen 17 månader. Denna tid 17 månader sedan var vi fortfarande kvar i förlossningssalen. Han föddes 12.56, nu är klockan 14.09 så jo - kvar där var vi definitivt. Det var det här med att tiden rusar fram, snart är han 1,5 år och sluta växa lär han ju knappast göra. Brukar inte funka så. ;)

Fint väder ute, jag gillar våren. Våren är min favoritårstid.

Hur gick det då?

Helgens borden. Hur gick det med dem kan man fråga sig. Jorå, lyckades göra en del åtminstone.  Fetstil = fixat!

- Dammsuga och moppa golv.
- Tömma min garderob på kläder och vika om allt efter att jag sorterat dem. Nu ligger allt i en enda röra, mest för att jag dragit ut allt på golvet två ggr senaste månaden för att försöka hitta något plagg. Efter att jag hittat plagget så har jag bara slängt in allt igen utan att vika något och tja.. det är kaos därinne. Det börjar störa mig nu.
- Städa badrummet.
- Motionera min häst trots skitvädret som utlovats denna helg.
- Träna (hemmaträning modell lättare).
- Borsta katternas päls.
- Rensa bland sonens kläder.
- Lägga mig tidigare (en dag iaf..).

Bonus: Städade äntligen mitt skrivbord, det har varit på min lista i ett par månader nu. Minst.

Nu borde jag sova. Det ska jag också, om sonen slutar smågnälla i sömnen. Drömmer nog, klappa lite försiktigt på honom brukar hjälpa så det har jag gjort. Tyst nu, hör bara andetagen från honom och min man.

Måndag var en bra dag. Bra dag måendemässigt och humörmässigt. Minns inte när jag lyckades ha båda delarna samtidigt senast.. läääänge sedan, men måndag alltså.  It was good! Hoppas såklart att tisdag blir bra men tänker inte ha så höga förväntningar angående det, blir det bra så blir jag då åtminstone positivt överraskad!  :)

Det här med borden.

Det är så mycket man borde hela tiden. Just nu borde jag till exempel sova, men det gör jag inte. Jag ska, är nerbäddad redan och hör den lilles andetag och makens fipplande med sin surfplatta här bredvid. Mysigt värre som avslut på alla hjärtans dag. Eh.

Andra saker som jag borde göra inom en snar framtid (läs: i helgen):
- Dammsuga och moppa golv.
- Tömma min garderob på kläder och vika om allt efter att jag sorterat dem. Nu ligger allt i en enda röra, mest för att jag dragit ut allt på golvet två ggr senaste månaden för att försöka hitta något plagg. Efter att jag hittat plagget så har jag bara slängt in allt igen utan att vika något och tja.. det är kaos därinne. Det börjar störa mig nu.
- Städa badrummet.
- Motionera min häst trots skitvädret som utlovats denna helg.
- Träna (hemmaträning modell lättare).
- Borsta katternas päls.
- Rensa bland sonens kläder.
- Lägga mig tidigare.

Få se vad jag lyckas beta av. Något ska jag väl kunna göra,  bra med lång lista för då kan åtminstone något bockas av. Siktar på det och får nöja mig med det. Kan inte pressa mig själv just nu så jag tar det här med borden lite med ro.

Brukar säga att bästa sättet för mig att få något gjort är att stryka orden "måste" och "borde". Jag tänker istället "det vore bra om jag..". Givetvis med pepp i form av hur bra det brukar bli efter att man tagit sig an något.

Nu ska jag iaf sova. Det hade varit bra om jag somnat tidigare men är huvudet dumt får kroppen lida.

Tisdag. Lite för mycket tisdag.

Det är tisdag idag. Även känd som veckans sämsta dag, det är jag inte ensam om att tycka.

Idag är det jävligt mycket tisdag. Inte många saker som är eller känns rätt idag. För lite sömn, sonen vaknade "för tidigt", huvudvärk, Jehovas vittnen ringde på, tråkväder ute, måendet är kasst och så vidare. Helt enkelt för mycket tisdag.

Lägg ner.

Inte för att onsdag är så mycket bättre, inte denna vecka. Jag ska till tandläkaren imorgon. "Hurra".

Hinder.

Varje dag stöter man på olika sorters hinder på sin väg framåt i livet. Hinder i form av höga bergväggar, små diken, mark med glaskross och småspik, stigar som brinner och vilseledande skyltar som inte går att tyda. Hinder som för det mesta sitter i huvudet på oss, som i "verkligheten" visar sig i form av att man inte orkar ta sig an saker, velar om alltför många saker, är rädd för att prova något nytt och så vidare i all oändlighet. Jag själv har oerhört svårt för att ta mig an vissa saker, ta mig ut och iväg, våga prova saker jag inte provat förut och oftast handlar det om sådant som i andras ögon är "små petitesser" men som i mina ögon är större än så. Jobbigare, svårare, mer utmattande och allt vad det nu kan tänkas vara.

Jag vet ju så väl att felet sitter hos mig, bara jag kan göra något åt det. Lätt att säga, svårare att genomföra. Jag jobbar på det. Sätter upp små mål varje dag, mål som inte är alltför orealistiska eller svåra att nå, speciellt nu när jag är nere och kravlar i bottenslammet av den mörka delen av själens stora bottenlösa hav. Häromveckan hade jag som mål en dag att dammsuga. Det gjorde jag, på kvällen visserligen istället för på dagen men det blev gjort. En annan dag hade jag som mål att baka, det blev gjort inom en timme. Ibland skiter det sig med målen, men det är som det är.

Dagens mål var att åka till stallet två gånger: En gång på morgonen för att släppa ut hästar och fixa "allt annat" (mocka, fylla matpåsar och hinkar mm.) och så tillbaka igen på eftermiddagen enbart för att rida. Hade ingen möjlighet till att rida på morgonen och jag vill verkligen komma igång med min häst igen nu efter hovproblem och allmänt seg vinter. Problemet är att det inte bara är för mig att bestämma att jag ska åka på eftermiddagen och så gör jag det. Jag har oerhört svårt för att ta mig iväg "sådär ändå" när jag är klar i övrigt, när jag inte måste egentligen utan bara känner att det vore bra. Jag vet att om jag bara tar mig iväg så kommer jag definitivt inte ångra mig. Stannar jag hemma så kan jag ha svårt att släppa känslan av misslyckande för att jag inte ens kan ta mig iväg och göra en sådan rolig sak som att rida min häst..

Så när eftermiddagen kom och maken dök upp efter sitt jobb så dröjde det en stund innan tanken på att åka iväg dök upp. Jag hann tänka "kanske skulle jag ta och åka nu...?" och visste att om jag inte gör det på en gång så kommer jag vela en stund och sedan kommer jag inte iväg. Jag tog därför vara på stunden och sa till mannen att nu drar jag till stallet för att rida och så gjorde jag det! Om jag ångrar det? Inte ett dugg. Hur skulle jag kunna ångra att få spendera mer tid med min allra bästa vän sådär på eftermiddagen igen trots att jag redan varit hos henne idag? Det går inte. Vi gav oss ut på en tur i skogen och hon var mycket nöjd över det, nöjd häst ger en nöjd matte.

Om jag inte skulle ha min häst så skulle jag inte gå utanför lägenhetens dörrar alltför mycket. Absolut inte mer än nödvändigt. Har alltid varit så. Måste definitivt jobba på den biten. Att ta mig ut, inte för att jag måste utan för att jag vill. Jag VILL ju göra saker egentligen, jag orkar bara inte engagera mig och göra något. Har ingen lust att gå ut och drälla med min son eller att ta en promenad eller .. annat. Bara "sådär ändå". Det är inte bara nu som sagt, det har alltid varit så. Det är skönt när man väl kommer ut, det är det och det säger jag inget om. Men det där.. första steget. Det där förbannade första steget som är som det största av berg att bestiga. Fånigt är vad det är tycker jag, men ändå finns problemet där och jag vill bli av med det. Eller.. åtminstone göra om bergväggen till ett litet dike istället. Inte lika jobbigt att ta sig över.

Det vore något det.

Nu däremot ska jag ta medicin och lägga mig. Alldeles för sent. Imorgon ringer min läkare, vet inte vilken tid men jag håller en tumme för att det inte blir klockan åtta..

Mörker.

Insåg häromdagen att jag inte skrev inlägg de sista dagarna i bloggutmaningen. Det rann ut i sanden och jag hade inte lust att göra det i efterhand heller, så det får vara helt enkelt.

Det är lite för mycket mörker i mitt liv för tillfället. Det har det visserligen varit ett tag nu, det gör det dock inte enklare att hantera. Jag är oerhört less på allt som har med depression att göra, det är tröttsamt att dras med det dag ut och dag in. Det här med depression är inte direkt en ny grej i mitt liv om man säger så, det har hängt med sen tonåren och jag har behandlats för det sedan februari 2005. Det kommer perioder då det är bättre, sådär så att jag knappt kommer ihåg hur det är att kravla runt i det mörka bottenslammet. Då äter jag låg dos medicin, behöver inte gå till någon för samtal, behöver inte kämpa så förbannat hela tiden. Då är det så "normalt" som det kan bli för min del. Sen kommer de där perioderna (tack och lov mer sällan de senaste åren) då jag vill pausa alternativt snabbspola livet tills det är bättre igen. De där perioderna som gör att jag tappar matlusten, blir energilös, inte kan gråta, blir lättretlig, blir glömsk och vimsig, får sömnrubbningar deluxe och så vidare och så vidare i all oändlighet. De där perioderna jag inte orkar med livet (lugn och fin, jag har aldrig haft självmordstankar - otroligt nog) och allt vad det innebär.

En sådan period är jag inne i nu.

Efter alla år med de här problemen så vet jag att det ljusnar så småningom. Livsgnistan smyger sig sakteligen tillbaka och jag kommer upp från det mörka bottenslammet. Jag vet det. Det är en trygghet i sig att veta det, det gör att jag inte får panik över att störtdyka. Jag vet att jag slår i botten, men att jag efter det kommer upp - förr eller senare. Jag försöker göra saker som jag vet att jag mår bra av, även om det är svårt att komma igång eller att komma iväg för att göra något. Varje dag åker jag till min häst, min ständiga flytväst här i livet. Det gör att jag måste gå utanför dörren varje dag. Jag har även min snart 16 månader gamla son, den gnutta energi jag har använder jag till att vara en så bra mamma som jag kan. Han ska inte behöva påverkas av att jag mår dåligt och peppar peppar - det verkar som om han inte märker av det så mycket. Han är som vanligt, glad och busig för det mesta. Det var några dagar ett par veckor sedan som jag inte orkade hålla skenet uppe hela tiden när han var vaken och det märktes på honom, han var gnälligare/grinigare utan synbar anledning. De är sannerligen känsliga för vilka vibbar vi föräldrar (och andra i omgivningen) skickar ut. När han sover så slappnar jag av och försöker ladda om inför övrig vakentid med honom. Dock flyr jag in i spelvärlden (WoW) när jag mår som sämst, verklighetsflykt. Fokus på något "oviktigt" så att jag inte faller än djupare, så att jag inte får möjlighet att tänka efter och känna efter för mycket.

Det är såhär ibland.

Men jag kommer upp sen. Det gör jag alltid.

Tills jag faller igen. Förhoppningsvis dröjer det länge till nästa gång efter den här djupdykningen.

Helvete.

Jag hatar munsår. Blåsor som "smyckar" läppen, mysigt. Inte.

Är dock inte förvånad, det brukar dyka upp när jag mår dåligt.

Slutspammat.

Jag har alltså legat efter som fan med listan, nu tog jag mig tid att "skriva ikapp" även om det är fusk att göra så. Men här bestämmer ju jag, så jag bestämmer att jag får göra så i min blogg. ;)

Nu ska jag sova. Alldeles för sent, jag ska upp tjugo i sex. Fint. Det är ju trots allt 5,5h dit och jag ska borsta tänderna innan dess också. Sen attacksomna. Hoppas kunna sova lite när jag kommer hem från stallet igen på morgonen efter åtta, blir en väääldigt lång dag annars då jag ska ut och roa mig på nationspub med en vän på kvällen. Det var mycket länge sedan vi gjorde det sist!

29. Hepp! Dagens middagstips.

Korvstroganoff med ris. Så enkelt, så gott. Min Lillknubbis ÄLSKAR korvstroganoff, det är många "namnamnamnam" när han mular i sig korvstroganoff med ris. Sann matglädje!

Om man nu ska vara lite mer.. hm. Otraditionell (det är ju rätt vanligt med stroganoff liksom..), så skulle jag lätt tipsa på en ungersk maträtt i form av en gryta innehållandes bland annat kycklingmage (ja du läste rätt), paprika, lök och lite annat som sedan äts med nokedli. Säger kanske inte dig så mycket och det låter kanske inte så värst gott men tro mig - det är jättegott! Då ska man också veta att jag är väldigt kräsen när det kommer till mat... Jobbigt kräsen i vissa lägen. Tyvärr. Men det här, det gillar jag och tvingar maken att laga det ibland. Tar några timmar att göra själva grytan, det ska småputtra i flera timmar nämligen. Nomnom. Ska nog lura till mig lite sådant på söndag kanske..

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Den första boken jag kom att tänka på som jag verkligen inte vill tipsa om kommer jag varken ihåg titeln på eller författarens namn. Så pass dålig var den. Jag vet bara att just den utgåvan jag läste hade någon form av brunt (?) bokomslag, det var en pocketbok jag köpte för en femma. Borde anat oråd när en bok massreas ut för en femma. Den och en till bok såldes för en femma. Ena var någorlunda läsbar, men den där boken var urdålig och konstig. Hm.

En annan bok jag fick kämpa mig igenom (våga vägra sluta mitt i en bok bara för att den är dålig! Fix idé antar jag, måste avsluta en bok jag påbörjat) är en bok av P.D James. Jag kunde inte hitta den i min bokhylla (har nog slängt den eller gett bort den) så jag är inte helt säker på vilken av böckerna det är, något säger mig att det är boken "Fyren" som jag har läst. Hur som helst, jag har inte läst någon mer bok av P.D James och har inga planer på det heller.

På tal om böcker jag inte tagit mig igenom, det finns faktiskt en bok jag inte läst ut trots att den är påbörjad. Har inga planer på att läsa klart den heller.. "Vita tänder" av Zadie Smith. Däremot gillade jag hennes bok "Autografjägaren". Så är det.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Så skulle jag börja gråta. Jag kan inte spela något instrument tillräckligt bra för att kunna spela i ett band, jag kan heller inte sjunga så att andra skulle vilja lyssna på det. Skulle väl vara ett mycket alternativt band med ett mycket öppet sinne för hur tondöv en sångare kan vara, dvs jag. Bandet skulle bara spela låtar utan höga toner, för dem klarar jag verkligen inte av. ;)

Om jag nu ska tänka stort så vore det väl spännande att spela i ett megakänt band som reser hit och dit i världen. Det vore trevligt att se en massa nya ställen. Däremot har jag scenskräck, så jag skulle inte kunna bidra med så mycket. Kanske stå långt ut på sidan av scenen och räkna in takten med trumpinnar i början av några låtar? Jo. Det skulle eventuellt till och med jag kunna klara av. Det vore nästan som att spela med i själva bandet. Ju! Det räknas. Så, då drar jag väl till med Iron Maiden. De är både bra och har alltid stor publik.

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

... en ordentlig hotellfrukost där det finns mycket valmöjligheter på smått och gott.

Hemmafrukostutbudet varierar och jag favoriserar inget.

Så - hotellfrulle! Såklart. Svårslaget.

Fan. Nu blev jag sugen på det.

GAH!

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Nej. Ett ordentligt foto kan jag inte leta fram i gömmorna.
Jag kan dela med mig av ett kort jag tog häromveckan när jag hade satt upp som mål att diska upp ett monsterdiskberg, det tog emot men jag fick undan det. Otroligt nog.

Inte så värst snygga luckor i det där köket inte. Det gröna kaklet suckar jag över dagligen, vet inte hur de tänkte när de satte dit det. Hur som helst så.. Tja. Köket är inte speciellt mysigt som det är nu, har inte orkat ta tag i inredandet av det. Nu har vi åtminstone ett ordenligt (läs: normalstort) köksbord och en lampa över det, men något mer måste upp på väggarna för att det ska kännas hemtrevligt där. I vår.. kanske.. Any day now. Så att säga.

24. En grej jag borde ta tag i.

Mig själv. 

Med allt vad det innebär. Psykiskt, fysiskt.

Det borde jag göra.

Jag påbörjar det emellanåt, försöker och har mig. Ibland går det framåt, ibland händer ingenting. Det är sannerligen ett projekt som aldrig tar slut.

23. Hepp! Dagens musiktips.

Den senaste tiden har jag lyssnat en del på Rammstein. Jag kommer in i perioder då jag lyssnar mycket på dem när jag väl lyssnar på musik, det är inte alls dagligen. Radion är visserligen alltid på i bilen (Rix FM eller Mix Megapol), men det räknas inte. Jag gillar Rammstein. Även om jag inte förstår allt de sjunger, det kvittar. Jag älskar dem ändå.

Jag är en sådan där tråkig typ som lyssnar på samma musiklista (till exempel i Spotify) i en evighet. Lägger till låtar ibland, tar bort någon ibland men en del låtar kan jag inte ta bort. Det är som om de "måste" finnas där. Vill jag inte höra en viss låt en dag som en viss lista spelas så hoppar jag bara över till en annan låt, svårare än så är det trots allt inte.

Men äh - dagens musiktips får vara Rammstein. Faller knappast alla i smaken, men det är det nog ingen musik som gör!

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Jag tänker inte fota, det är för bökigt. Däremot kan jag dela med mig ändå av en bok som är en favoritbok från min bokhylla. Om man ska gå efter hur ofta jag läst en bok så är det En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Den har jag läst tre gånger av någon anledning. Skulle nog kunna läsa om den en gång till. Faktum är att det är den enda boken jag läst mer än en gång förutom barnböckerna som numera också tar upp plats i bokhyllan (speciellt böckerna om Pino är lästa både en och hundratrettiosju gånger).

Ska man utgå från andra saker än "läst flest gånger" så är "En förtjusande man" (Originaltitel: This Charming Man) av Marian Keyes en favoritbok. Det är möjligt att jag kommer att läsa om den någongång. För den var bra, sträckläsningsbra. Den hade "allt" tycker jag. Me like!

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Jag är inte mycket för det här med att göra high five eller vråla det, men om jag nu skulle det av någon anledning så är det nog när ..

.. herregud, jag kommer inte ens på något.

Bra jobbat (HIGH FIVE?!) trögo.

Tacksam.

Man är ju en aning tacksam för att man kommit ihåg att tidigare på kvällen dra ner persiennerna i köket då man mitt i en hemorrojdsalvsmörjning (med byxorna nere, med baken vänd åt fönstret) mitt på golvet i köket får en känsla av att man inte alls gjort just det.

Härlig syn annars för grannarna mittemot annars eller annat löst folk som passerar utanför ibland. Eventuellt inte många som går förbi just 02.01 kanske, men ändå.

Pheew..

Ps. Jag vet att jag ligger efter med bloggutmaningen. Skärpning på mig!  Ds

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Ännu en gång är pistolen i farten. Wtf? Börjar kännas lite svettigt att gång på gång vara under pistolhot och göra jobbiga val. Denna gång handlar det alltså om huvudrollen i en film, hjälp.

Jag är nämligen allt annat än en naturbegåvning när det kommer till att agera. Gillar dessutom inte att se mig själv på film, urjobbigt. Å andra sidan, vem har sagt att JAG måste se filmen jag har huvudrollen i? Precis. Skippar det. Hur som helst.. välja en film och huvudroll var det ja.

Åh jag vet inte.. Jag försöker verkligen tänka efter och film efter film ratas i huvudet för tillfället.

Nu har jag tänkt i över en kvart. Jag måste gå och lägga mig och det går inte om jag är under pistolhot så jag får snabbt svara något, kanske lite halvhjärtat men det blir åtminstone ett svar!

Josie Geller (Drew Barrymore) i Never been kissed.

Skumt val, men så får det bli.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Jag gick in på Indiska en dag för att jag hade sådan där wrapptjohej att använda mig av där, 50kr för att vara exakt. Köpte mig en mössa (behövdes) och så såg jag något som jag föll för direkt och som definitivt kvalar in som fynd! En stoooor mugg, jag har mätt hur mycket vätska som rymmer i den och det är hela nio (9!) deciliter. Galet. Älskar den hur som helst. Den har fått en kompis, har alltså köpt en till lika stor. Även den med elefantmotiv - dock ej samma. Jag älskar elefanter har jag kommit på. Speciellt på muggar. Tydligen..

18. Hepp! Dagens filmtips.

Änglarnas stad. 

Mest för att det är den film jag sett flest gånger och kommer nog att se flera gånger till.
Av någon anledning är det en av mina favoritfilmer, om inte till och med min favoritfilm. Vet inte riktigt varför, men så är det. Gillar filmmusiken och ja.. gillar filmen helt enkelt. Trots att jag inte är ett stort fan av Nicolas Cage.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

.. friterad ost som jag äter varje gång jag är i Ungern hos svärföräldrarna! Osten i sig är rätt smaklös egentligen, men för fritering är den perfekt. De har färdiga påsar på varje vettig mataffär, bara att slänga ner i olja och fritera - sedan är det OMNOMNOMNOM som gäller. Osten heter Trappista.
("Trappista is a traditional Hungarian semi-hard cows-milk cheese. It has a mild flavor and melts easily. It is quite probably the most popular cheese in Hungary.")

Men om man nu ska vara svennebananig och välja något som jag äter här där jag trots allt spenderar mest tid så är det vanlig tråkig mild hushållsost från Arla (?). Det där med ost som smakar eller luktar för mycket klarar jag inte av.

Brie och camembert kan gå ner på kex, om jag får skära bort det tjocka vita runtom. Annars får det vara.

Mild hushållsost is the shit.

Dåligt är vad det är.

Jag är inne i en mycket dålig period. Psykiskt alltså. På deppressionsfrontet intet nytt eller vad man ska säga, är under ständig medicinsk behandling för att inte falla alltför djupt. Tyvärr har jag fallit djupare än jag gjort på länge, trots medicin och samtal hos kurator regelbundet. Ska byta medicin, har tid för läkarbesök sista januari. Hade telefonkontakt med läkaren häromveckan men då hade jag inte funderat djupare på det här med medicinbyte, däremot fick jag sömntabletter att ta till 1-2 nätter i veckan så att jag får sova ordentligt. Har stora problem med det sedan ett tag tillbaka nämligen. Det också.. haft fler mardrömmar på sistone än vad jag brukar ha och ångesten har börjat vara närvarande mer eller mindre dagligen igen. Så nej, det är ingen bra period nu. Alls.

Lite less på att depressionen alltid lurar runt hörnet och hoppar fram då och då, ibland ordentligt och ibland kikar den bara fram lite. Det har varit så sedan jag var tonåring och i samråd med olikaläkare, psykiatriker och kurator har vi kommit fram till att jag troligtvis alltid kommer att äta medicin, om än i olika stora doser beroende på var i depressionen jag befinner mig. Mått bra en längre tid = gå ner på lägsta dosen. Börjar må sämre = höja ett snäpp. Mår ännu sämre = höja till min maxdos. Men nu är det medicinbyte som är aktuellt. Jag tycks vara färdig med Venlafaxinet nu, ätit det sedan 2007 om jag inte minns fel.

Igår fick jag reda på att min favorithäst nummer två (dvs den i mina ögon bästa hästen efter min egna häst) somnade in igår. Det gör ont och känns obeskrivligt ofattbart. Min häst-BFF. Ibland landar en hästspark helt fel och det var precis det som hände. Han blev sparkad av en annan häst och undersökningar och röntgen visade på otrevliga saker, tyvärr. Sötmulen. Saknad.

Igår fick jag även ta del av en god nyhet, en vän är gravid och beräknas föda någongång i juli. Trevligt! Hon och hennes man har samlat många vuxenpoäng det senaste året minsann och fler blir det framöver, i och med barnets ankomst. Roligt för dem med en bebis.

Apropå bebis så blev ju min 15 månader i söndags. Så kan det gå, plötsligt växer de upp i racerfart de där små bebisarna. Han är inte så liten längre. Gosigaste bebisen jag någonsin känt däremot, det är han. Morgongoset i sängen innan vi kliver upp är dagens bästa stund med honom.

I övrigt så har jag kommit igång med lite träning, lite lite åtminstone. Lite situps, lite armhävningar och.. tja, det är allt. Om man bortser från en promenad med hästen i månskenet ikväll. Nästan tre kilometer blev det, jäkla snö att ställa till det för mig. Jag flåsade som om jag aldrig motionerat förut i mitt liv. Hon var pigg och glad dock, det är huvudsaken. Vi behövde båda den där promenaden.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

Nej, det är ingen idé att kolla. Mest för att jag inte kan fota nu när sonen sover där och dessutom för att det sannerligen inte finns något att se där. Det är tomt på väggarna (förutom två saker som hängdes upp mest för att åtminstone NÅGOT skulle finnas uppe) och allmänt trist rum. Har inte orkat ta tag i det där.. Skäms inte för rummet, men jag ids verkligen inte leta fram någon bild och som sagt - för sent att fota nu. I sovrummet står en säng (stor), en spjälsäng, en Poängfåtölj, en byrå med fyra lådor, en skötbyrå med tre lådor (uppepå byts blöjor osv på sonen), ett litet Lack-bord och ett annat litet bord som står intill makens del av sängen. Just ja, står en hög smal garderob i ett hörn och skäms också. Roligt värre. Men nej, ingen bild.

Precis så tråkig är jag denna utmaningsdag!

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Seriöst.. EN grej bara? Oj, hur ska jag kunna välja? Okej.. Då ska vi se vad vi (jag) kan sortera ut för något att nämna här.

Andras slarv.

Jag är själv slarvig, däremot så är jag inte det i stallet. Men många andra är det och det stör mig. Till exempel så spelar ingen roll hur många gånger det påminns om att det ska sopas på ett visst ställe i stallet om man stått där med sin häst eller liknande, ändå är det många som skiter i det. Visst, alla kan glömma men när man gång på gång inte gör något åt det trots påminnelser? Sådant stör mig.  Mycket. Sjukligt mycket emellanåt. Saker som inte tar många sekunder extra att fixa, men som ändå inte görs. "Varför gör du inte det istället då om det nu stör dig så mycket?". Helt enkelt för att det inte är jag som grisat ner, ibland gör jag det men för det mesta biter jag ihop och struntar i det för att jag är för less. Känner inte att jag ska behöva städa efter vuxna människor som kan göra sakerna själva.

Eh okej. Slarvet i stallet stör mig visst en hel del. Mest är det nog för att jag själv är en slarver i vanliga fall, men där är jag inte det. Inte heller på jobbet, där får jag räkna till tio minst en gång per vecka pga någon form av slarv (något som diskat för slarvigt eller så). Det är bara så trist att se helt enkelt. När det handlar om relativt enkla saker.

En annan sak som gör mig vansinnig är när man ska gå på toaletten någonstans (hos någon, offentlig toalett av något slag eller liknande) och det är "fartränder" i toalettstolen kvar efter någon. ANVÄND TOALETTBORSTEN. Den står inte intill toaletten som prydnad. Sjukt ofräscht.

Nu avslutar jag detta inlägg, det kan annars blir alldeles för långt och bittert om jag får släpper loss alla mina inre irritationer över saker i vardagen.

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Nu var den där pistolen framme igen, VEM är det som viftar med den egentligen? VAVAVA?!

Hur som helst, nu var det inte det som var dagens ämne. Dagens ämne handlade om att byta liv med någon i en tv-serie. Frågan är väl under hur lång tid och sådär, inte alltför länge hoppas jag för då skulle det bli smått jobbigt. Okej, extremt jobbigt. I längden alltså.

Första jag kom att tänka på är Dr Hart i Hart of Dixie. Förutsatt att hon just då vid "bytet" skulle ha ihop det med Wade, annars får det vara. Det är honom jag vill åt att tafsa på. Erkänner det rakt av! ;)

Om hon nu inte skulle ha ihop det med honom just när bytet ska ske så.. eh.. Då är det svårt, kanske en av domarna i någon av Masterchef-programmen? För att få smaka på smaskiga maträtter. Skulle också kunna tänka mig att (under pistolhot) byta med Sheldon Cooper. Max en dag. Därefter skulle jag förmodligen bli galen över att vara honom. Skulle mest vilja byta för att få en inblick i vilket organiserat kaos (eller vad man nu ska kalla det) det är i hans hjärna. :)

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

Såg denna när jag lade upp böcker i bokhyllan efter att sonen för femtiotolfte gången dragit ut alla böcker från två av tre hyllplan som han når genom att sitta/stå vid bokhyllan. Kände direkt att den definitivt kvalar in på listan över fula böcker:

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Jag tittar sällan på tv nuförtiden, följer ingen speciell serie eller något tv-program.

Nu ljög jag. Insåg jag i samma veva som jag skrev klart meningen ovan.

Jag kan av någon anledning inte låta bli att titta på "Tunnelbanan" när det sänds på femman (nu börjat sändas igen, på onsdagskvällar). Jag gillar inte att åka tunnelbana i Stockholm, känner mig alltid så.. utsatt på något sätt - speciellt på kvällar och helger blir jag smånervös om jag ska åka, oavsett om jag har sällskap eller inte. Blir ju knappast bättre av att titta på ett program där de mest tar hand om bråkstakar och annat i och i närheten av tunnelbanan..

Ändå kan jag inte låta bli att titta, så då får jag väl ha det som tv-tips då. ;)

Råkar jag zappa förbi The Big Bang Theory så tittar jag på det. Love it!
Vissa avsnitt har jag sett många gånger, men tittar ändå - blir nämligen inte mindre bra för att jag sett det innan. Nördhumor när den är som bäst.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

.. inte en grönsak tydligen om man ska vara petnoga. Avokado. En perfekt mogen avokado är det få andra frukter och grönsaker som slår. Så - jag säger avokado.

Men vänta här nu..
"Till skillnad från frukter har grönsaker ingen vetenskaplig definition. Rötter, stjälkar, blad, blommor, och även vissa frukter kan betecknas som grönsaker. Frukter som även definieras som grönsaker är exempelvis pepparfrukter, tomater, squash och aubergine."

HA!

Jag står fast vid avokado. Det är en grönsak. Punkt.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

En snygg bok.. Antar att jag aldrig känt "WOW!" när jag sett ett bokomslag eller illustrationer i en bok. Hade jag det så hade jag troligtvis snabbt kunnat leta upp boken för att fota den till detta inlägg.

Jag ska ta en titt i bokhyllan och se vad jag hittar. ;)

Hm. Efter att ha rotat runt i bokhyllan så hittar jag ingen som känns .. bra. Snyggt nog.

Bild uteblir med andra ord.

Tråkigt!

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Hjälp - vilken ände ska jag börja sålla bort potentiella "grejer" att vänja mig av med? Det är så att säga mer än en grej jag skulle vilja vänja mig av med. Hur ska jag kunna välja ut en grej? EN?!

Det vore till exempel oerhört trevligt om jag kunde sluta vara en ältare. Lättare sagt än gjort, tyvärr. Det är inte bara att sluta tvärt, inte om det varit en del av ens liv (tyvärr) så länge man kan minnas. Det vore med andra ord rätt nice att tänka på en sak, älta det max en dag och efter det släppa det helt. Vilken svindlande tanke, sluta vara en ältare alltså!

Samtidigt så skulle det vara bra om jag kunde vänja mig av med att tänka "jag ska bara..", speciellt om kvällarna när jag borde gå och lägga mig. Det är konstigt (mmmellerhur) hur det dyker upp saker just då som bara måste kollas/fixas/tas hand om/ordnas istället för att göra det en annan dag, dagen efter till exempel. Men neeeejdå, "jag ska bara..." och timmarna går och vips är klockan för mycket. Igen. Som om jag inte har problem nog med sömnbrist som det är nuförtiden.

En annan grej jag skulle vilja vänja mig av med är att bli så provocerad av andras beteende ute i trafiken. Jag kan inte göra något åt att de beter sig som arslen/gör puckade val/kör dåligt ändå. Jag är själv inte den bästa trafikanten i alla lägen, men jag undviker att göra dumma saker. Jag kör inte ut framför andra bilar om det inte är jag som har företräde, jag gasar inte på vid övergångsställen när jag egentligen borde stannat, jag blinkar när jag ska ut från en rondell (dock inte om jag är ensam bil på plats, är det andra bilar i närheten så blinkar jag), jag slänger mig inte av min cykel 2 cm före ett övergångsställe för att kunna gå över övergångsstället som en fotgängare (läs: tvinga bilar att stanna för en) så att bilar måste panikbromsa för att inte köra över en, jag går inte nonchalant över vägen i snigelfart där det inte är övergångsställe och det kommer bilar som därmed tvingas sakta ner/stanna trots att de har företräde..  osv osv i all oändlighet.

Men.. Mest av allt vill jag nog trots allt vänja mig av med ältandet.
Då det tar så stor plats i mina tankar och i mitt liv. Det stör mig, på riktigt.

Jag jobbar på det och är inte på långa vägar kvitt ältandet, men jag strävar efter det. Vore dock skönt att vakna upp en dag och känna att "YES! Ältandet is gone forever!".

En vacker dag så..

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

... så skulle jag nog välja Martin Melin. Jag vet - han har bara gett ut två böcker (och skriver på en tredje), men jag kan för allt i världen inte komma på någon annan manlig författare att hångla med. Och ja - jag tycker förövrigt att man räknas som författare även om man "bara" gett ut ett par böcker. Dessutom har jag, för länge sen nu, fått lov av Camilla Läckberg (via twitter då vi alla tre hamnade i en diskussion) att ha Martin som frikort. Det gällde nog bara medan de fortfarande var gifta, men ändå. ;)

Jag kom att tänka på olika manliga författare. Bildgooglade dem och kände mer och mer "NEJ!" för varje författare jag såg kort på. Inte för att vara elak så att säga, men de flesta av dem var visst en aning äldre än denna 29-åriga bloggare (jag alltså). Å andra sidan så var det det här med pistolhot.. Då får man inte vara överdrivet petig antar jag.

Kvinnliga författare kan jag ju å andra sidan också hångla med (under pistolhot) antar jag, bara det att jag i skrivande stund inte kan se utseendet framför mig på alltför många (jepp - utseendet är visst viktigt i detta fall!) och då är det lika bra att ta en jag känner till utseendemässigt.

Vill dock också tillägga att det enbart handlar om hångel, Martin skulle alltså inte få prata. Jag tycker nämligen inte att hans röst passar till honom/hans utseende. Vet inte varför, men den känns liksom för ljus (?) på något sätt så.. Martin - blir jag under pistolhot tvungen att hångla med dig så får du vara tyst hela tiden (före, under, efter). ;)

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Ja, det är mitt skrivbord. 
Ja, det är hemskt stökigt.
Ja, jag ska ta tag i det vilken månad dag som helst nu. *harkel*

6. Hepp! Dagens boktips.

"Alltid Du" av Pernilla Alm.

Mest för att jag läser den just nu och inte kan sluta läsa av någon anledning. Tänker hela tiden "jaja, bara den här sidan ut", "äh det är ju bara två sidor till - sen är kapitlet ändå slut" och "lite till har jag tid att läsa innan fötterna domnar bort".

Ja, du läste rätt: "Innan fötterna domnar bort".
Jag läser nämligen böcker (pocket) på toaletten. Vare sig jag kissar, skiter, borstar tänderna eller badar badkar. Har sällan tid eller ro att läsa annars, så de flesta böckerna jag läst de senaste åren har jag läst på toaletten. Andra kör med tidningar/korsord på toaletten - jag läser böcker. Annars blir det inga lästa och jag älskar att läsa och måste alltid ha minst en oläst bok i bokhyllan så att jag vet att det finns mer att läsa när boken jag håller på att läsa tar slut! Pocketoman. Hur som helst så "somnar" fötterna efter ett tag om jag sitter liiite för länge och läser på toalettstolen. När jag sedan reser mig upp för att gå därifrån så känns det som om en miljon myror kryper omkring i fötterna samtidigt som huden förvandlas till bubbelvatten med sjukt mycket kolsyra ("sockerdricka"). Hatar den känslan.

Om ni ursäktar så ska jag nu gå och borsta tänderna och läsa lite. Har bara lite kvar av boken, ska bara läsa några sidor - sen måste jag gå och lägga mig.. Kanske läsa ut kapitlet jag är mitt i just nu och sen påbörja nästa så att....

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

.. ostbågar av märket OLW. Annars får det vara. Ja alltså inte när det gäller snacks, utan ostbågar!

Godis räknas inte som snacks. Godis är godis. Frukt är frukt. Nötter är nötter.

Popcorn, chips, ostbågar, jordnötsringar, salta pinnar och annat .. "knaprigt" är snacks enligt mig.

Ostbååååågar!

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Blev visst lite glapp mellan uppdateringarna av den fina januaribloggutmaningen, får bli både 4 och 5 som uppdateras nu.. när klockan passerat midnatt så att det till och med hunnit bli den sjätte. Äsch, man får inte vara så petnoga i alla lägen!

Hur som helst, kom hem från jobbet vid åtta nu på kvällen efter att ha varit hemifrån sen halv nio imorse. Sonen och mannen hade sannerligen roat sig ordentligt medan jag jobbade. Åtminstone hade den lille herrn gjort det och spädde på det lite mer genom att dra ner ännu fler böcker från bokhyllan. Tyvärr (?) kom jag på i samma veva att jag nått punkten "4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum." i utmaningen och tja, eh.. det fick så att säga bli som det blev. Om man säger så.

Såattehh. Varsågoda:

Ja det är soffkuddar på golvet till vänster, de som är tänkta till att ha bakom ryggen när man sitter i soffan. Mannen lägger ut alla fyra på rad framför soffan eftersom lille herrn numera tar sig upp i soffan men inte är lika smidig när han tar sig ner. Kaoset i övrigt... är helt och hållet den lilles verk.

Måndag = städdag!

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Något som jag skulle vilja lära mig, som jag redan kan till en viss (läs: liten) del, är att spela gitarr. Är en sucker för låtar spelade på gitarr eller elgitarr (allra helst det sistnämnda). Jag kan spela melodier, i stort sett vad jag än bestämmer mig för att spela - ackord kan jag däremot inte. Jag kan nämligen inte spela efter noter.. Jag har tagit gitarrlektioner i mellanstadiet, slutade (PUCKO!) för att ta pianolektioner istället. Piano kan jag också spela till en viss del, även där kan jag spela i stort sett vad som helst om det gäller att enbart spela med en hand (själva melodin) - två händer däremot.. det går inte. Det går helt enkelt inte, jag kan inte läsa noter och jag kan inte koordinera spelande med två händer. Lagom frustrerande!

Så - lära mig spela gitarr "ordentligt" vore en himla bra grej. Kanske borde jag egentligen välja "lära mig att läsa och följa noter" det jag borde satsa på, men äh - bara jag lär mig lite ackord och sådär så löser sig resten antar jag. Hoppas jag.

En vacker dag så...

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

.. så skulle jag sannerligen ha svårt att bestämma mig. Skulle jag välja något klämkäckt? Troligtvis inte. Skulle jag välja något klokt? Kanske. Skulle jag välja något djupt budskap? Tveksamt. Skulle jag ångra mitt val efteråt? Antagligen. Det är så lätt att tycka att man gillar texten i den och den och den låten, sen när det väl kommer till kritan så.. är det väl ingen jag direkt känner att jag vill föreviga på min kropp för resten av mitt liv.

Eftersom det ju är under pistolhot och jag gärna vill slippa bli skjuten, så skulle jag nog trots allt välja något som kan tänkas glädja fler än enbart mig själv. Jag ser ju så att säga inte tatueringen, mer än om jag speglar mig bakifrån. Hur ofta speglar man sig bakifrån? Med lite kläder alternativt naken, så att svanken syns dessutom? Inte speciellt ofta. Har inte ens en spegel som kan visa den delen av kroppen, om jag inte ställer mig på toalettstolen och speglar mig i spegeln ovanför handfatet. Känns lite jobbigt måste jag säga.

Hur som helst, låttext var det ja. Frågan är om jag skulle satsa på något kort eller något som är ett par rader åtminstone, så att det känns som om det är värt det? Jag skulle aldrig tatuera något i svanken frivilligt, nu är det ju inte frivilligt så..

"It'll all get better in time" från låten "Better in Time" av Leona Lewis. För det mesta blir bättre med tiden. Jag försöker tänka så, när det känns som om vissa saker aldrig blir bättre. När saker gör ont alldeles alldeles för länge, då vill jag tro på att det kommer att bli bättre - tids nog. Det måste det. Så på så sätt vore den texten passande.

Alternativt (om jag skulle satsa på något längre):
"You are loved
Don't give up
It's just the weight of the world
Don't give up
Every one needs to be heard
You are loved"

Från "You are loved (don't give up)" av Josh Groban. För att.. därför. Det skulle också passa.

Framkommer ju så att säga inte av dagens bloggämne hur stor texten ska vara, så kan ju tatuera in det riktigt smått.. ;)

Skulle jag vara mer lagd åt det egokärahållet, så skulle jag välja några rader från "Biggest & the best" av Clawfinger:
"Nobody is perfect but I'm pretty fucking close,
And I'm here to give you all a heavy heavenly dose."

eller raderna:
"The only thing important that you have to understand,
Is that no matter what you say it's still a god I really am.

Skulle troligtvis bli "It'll all get better in time". Under pistolhot. Annars inget. Ja, så skulle det bli.

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

En bild från hästryggen (som synes) första september 2013. Stor öppen stubbåker, min hästs höga förväntningar på att få galoppera fort där syns tydligt i denna bild. Öronen spetsade framåt och vi var båda på gott humör den dagen. Vädret var strålande, som synes. Av manen att döma blåste det en del, men det hindrade inte oss från att ha en härlig ridtur där inte. "Springa fort på stora öppna ytor" är definitivt med på min hästs topplista över de tio roligaste sakerna i livet. :)

Onekligen en rolig januaribloggerilista!

Lisa (Onekligen) har knåpat ihop en lista att följa varje dag under januari. Den känns inte krystad eller jobbig på något sätt, en del rubriker är hysteriskt roliga enligt mig. Klart jag hakar på. Det får mig att motivera mig själv till att blogga dagligen. Win-win så att säga. :)

Här är listan:

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.

30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...