Det här med sömnen.

Jag sover inte tillräckligt om nätterna, det är lite smådrygt. Jag är inte tillräckligt trött för att somna "tidigt" och är vaken alldeles för sent och kliver upp för tidigt. Är jag dessutom på jobbet, vilket jag varit tre nätter den här veckan, så somnar jag inte tidigt heller. En natt somnade jag halv ett, det var "tidigt" och jag sov sju timmar i sträck. Välbehövligt då jag natten innan bara sov 3,5h - sedan jobbade jag ett dygnspass på jobbet och det var den natten jag sov sju timmar. Det räckte dock inte för att väga upp för sista veckans/veckornas sömnbrist. Puckomuppkropp helt enkelt.

Idag när jag åkte från jobbet så var det ishalt ute. Det kände jag redan vid ett trafikljus som jag svängde vid, bilen ville gärna slira iväg lite. Halkan och min tröga morgonhjärna i kombination ledde till att jag i en kurva efter en rondell ville sakta ner än mer (körde 30km/h) och bromsade. Dumt. Bilen gled nämligen rakt fram och vägrade stanna eller svänga. Krockade därmed med en stenkant, bilens vänstra framdäck studsade upp på gräset intill och ner på vägen igen. Sen gick det inte att köra mer, eftersom däcket blivit felvinklat av smällen. Toppen. Jag satt sedan i två timmar i bilen (efter att ha fått hjälp med att med våld flytta bilen från den vägen så att bussar skulle kunna passera) och väntade på att pappa och en vän till honom skulle dyka upp med släpkärra och hämta bilen. Inte bra, det där med att krocka alltså. Jag klarade mig utan skador, jag var mest irriterad på mig själv för att jag bromsade istället för att göra som man ska.. Nåja, tur att mannen min har en bil också. Tur också att bilbarnstolen redan är monterad i den så vi slapp böka med det när han kom och hämtade upp mig. Tre timmar spenderade jag totalt i och vid bilen där på morgonen. Wohoo. Mysig start på denna soliga dag. Inte.

Två dagar kvar av det här året, imorgon är jag ledig och på tisdag jobbar jag 8.15-17 (16). Sovmorgon imorgon och så upp tidigt på tisdag. Behöver inte kliva upp tidigt igen sen förrän på fredag då jag ska ta ut hästarna, på kvällen ska jag jobba.

Den sjunde ringer min läkare upp mig för uppföljning av min depressionsbehandling, som ständigt pågår. Den sjunde har jag även tid hos kuratorn, det blir intressant. Just nu är jag tyvärr mer nere än uppe, det går i perioder och jag har höjt min medicindos men det betyder ju inte per automatik att jag mår bättre. Därav samtalen jag går på hos kuratorn. Enbart medicin löser inte problemen, de hjälper bara till att stabilisera mig och få mig att "funka" någorlunda normalt. En spark i häcken. De senaste veckorna har jag börjat märka av mer ångest igen också, den är mer sporadisk än depressionsdalarna nuförtiden och märks av desto mer på grund av det. Obekvämt, men går att uthärda. Slipper åtminstone panikångestattackerna, det är jag tacksam för!

Ur form idag. Igen. Ur form är min vanliga form nuförtiden kan man säga.
Det kommer att gå över. Sen.