En söndag i augusti.

Den här dagen har jag hunnit med både nödvändiga och ickenödvändiga saker. Jag har bland annat släpat med mig man och barn till stallet för att maken skulle hjälpa mig med att borra hål i den nya krubban som jag ville sätta upp i Zeppolins box. Den gamla är så sunkig vid det här laget att jag bestämde mig för att köpa en ny i år. Sagt och gjort. Nu är den uppe och jag är nöjd! En promenad på strax över fem kilometer har jag hunnit med också, det var skönt. En kortare promenad med man och barn till förskolan sonen ska börja sin inskolning på imorgon hanns med också. Maken måste veta var det ligger eftersom det är han som går dit med sonen på fredag när jag jobbar.

Bokade (ja, bokade) in en filmkväll med maken ikväll. Vi har inte sett en film tillsammans sen.. Ja, sen när? Evigheter sedan. Igår tog jag tag i saken och sa att söndag får det bli en filmkväll. Sagt och gjort, det blev "Last Vegas" och vi båda gillade den. Bra! Maken mumlade något om att mina hemska gasutsläpp inte ingick i ursprungsplanen, jag å andra sidan förklarade att det är skit (haha..) man får ta när man valt att gifta sig med mig. Det ingår. Sorry honey.

Imorgon är det alltså inskolningsdags, mjukstartar med att bara vara där en timme. På denna förskola är inskolningen alltid tre veckor, aldrig kortare men kan förstås bli längre om det behövs. Jag kan inte tänka mig att det kommer behövas längre tid än så med tanke på hur sonen är. Vi får se om han fortsätter vara lika framåt, social och oblyg även i förskolesammanhang. För just precis så är han nämligen annars. Han har noll känsla för det här med personal space om man säger så. Helt okej att ställa sig 20 cm från en sittande (främmande) persons ansikte och börja prata och peka på saker för att bryta isen. Han charmar de flesta och under resan till Kroatien var det ofta så att flera middagssällskap på de olika restaurangerna vi var på liksom kom av sig med sitt och istället satt och tittade på vad han hittade på när han lufsade runt och babblade och pekade på saker. Även om han inte pratade med just dem så liksom kunde de inte låta bli att titta på den där babbliga lilla knubbisen som var glad och nyfiken. Rätt skönt att han är så och inte tvärtom, hade varit lite jobbigt om han var extremt klängig och inte vågar ta egna initiativ alls..

Nåja. Det som väntar till veckan är inskolning och jag ska jobba, rida och vardagen rullar på. Antar jag.

Nu - sova. Inskolning är 09.30 (till 10.30) imorgon (resten av veckan är det 9-11). Vi brukar lämna sängen runt den tiden.. Imorgon måste vi upp senast halv nio om vi ska hinna med morgonrutinerna innan. Potta och frukost och allt det där. Promenaden till förskolan tar bara 5-6 minuter dock. :)