...

Den dåliga perioden fortsätter. Jag är inte nöjd med hur det är, men som tur är så vet jag av erfarenhet att förr eller senare ljusnar det och då rullar livet på ett tag innan skiten hoppar på mig igen.

Jag har varit hos både läkare och kurator, i fredags. Remiss skickad till affektiva mottagningen, nu får psykiatrin ta över (nåja, inom 60 dagar..) så får vi se vad det leder till. Min läkare och kurator skulle gärna se att jag blir utredd igen, ordentligt. Dessutom vill de gärna också att jag ska få möjlighet till en viss sorts terapi. Vi får se hur det blir med allt det där, det är bara att vänta och se och hoppas på det bästa.

Dåliga dagar händer det att jag måste lämna lägenheten för att kunna andas, bryta mönster och fokusera på sådant jag måste få gjort. Som att åka hemifrån för att plugga, annars blir det inte gjort eftersom jag fastnar med annat och isolerar mig. Idag åkte jag ner på stan för att plugga, satt ute i solskenet och fick gjort det jag skulle. Efter det gick jag en promenad från stan till stallet, nätta 9,5km ungefär. Finfint.

Om två veckor hoppas jag att det finns en tid för att röntga min häst. Någon del av henne åtminstone, för att se vad som kan tänkas fela i vänster bak på henne. Älskade Z, åldern börjar komma ikapp henne.

Nu. Andas.